I cirka tre veckor innan förlossningen hade jag väldigt mycket förvärkar. Jag kände det som mensvärk, och ibland mycket tryck neråt. I slutet kände jag även spänningar i ryggslutet ner mot rumpan. Ibland var det mer och ibland mindre, men inget regelbundet.

Den 1 februari var självaste bf dagen. Dagen då vår bebis var beräknad till. På morgonen när jag steg upp den dagen, så släppte slemproppen. Hade som vanligt förvärkar, men kändes mer som mensvärk och inte så mycket tryck neråt längre som jag kännt nån vecka innan.
Därefter släppte lite av slemproppen varje dag och förvärkarna fortsatte..

Den 4 februari, beslöt jag mig för att ringa till förlossningen och få komma in på en koll. Så Dennis och jag åkte dit, medan Alexander fick vara med farfar några timmar.
Där fick jag ligga 20 minuter med ctg och kolla bebisens hjärtljud. Man kunde se att jag hade lite sammandragningar. Allt såg fint ut, hjärtat tickade på med 145-150 slag.
Efteråt fick jag träffa läkaren, som med ultraljud kollade och mätte de olika flöderna. Allt såg bra ut. Man såg hur trångt bebisen hade det i magen.
Läkaren erbjöd att göra en hinnsvepning eftersom jag ändå gått över tiden. Det tackade mer än gärna ja till. Han kunde känna att jag var 2, nästan 3 cm öppen. Hinnsvepningen gick bra. Gjorde inte ont men kändes lite obehagligt.
Redan efteråt hade jag mer mensvärk känsla än vanligt.

Den 5 februari.. dagen efter hinnsvepningen hade jag börjat få mer förvärkar. Cirka 2 st på 30 minuter.. (10-20 min emellan).. ibland lite mer. Magen blev stenhård av sammandragningarna och så kände jag mycket molvärk i ländrygg och skinkor, även fram vid mensmagen och ner mot ljumskarna.

På natten till (framåt småtimmarna) den 6 februari vaknade jag ungefär var femtonde minut av sammandragningar och mensvärk. Jag var trött och somnade om emellan. Dennis åkte till jobbet och Alexander skulle vara på dagis.
Jag somnade om mellan värkarna och steg upp vid halv 10 tiden. Det höll fortfarande i sig och sedan halv 7 på morgonen så klockade jag värkarna. Till en början var de rätt oregelbundna allt mellan 10-20 minuter. Men eftersom de gjorde så pass ont så klockade jag de.

Jag hade bestämt med min storasyster Annika att hon skulle komma hem o fika och prata lite.. och det var skönt att hon var här. Trots att jag fick väldigt ont, så kom man lite på andra tankar emellan. Jag fortsatte att klocka värkarna och hade knappt vågat inse att det borde vara nåt på gång och inte bara förvärkar längre. Det blev allt tätare emellan och kunde klocka de mellan 6-10 minuters mellanrum. Vid halv 3 åkte syster hem och jag hade då börjat få värkar 6-4 minuter mellan. Direkt när syster åkt gick jag på toa, och då gjorde de så ont att jag ringde hem Dennis från jobbet och sa att jag skulle ringa förlossningen.

När jag pratade med Pia på förlossningen så fick jag under samtalet 3 värkar och jag grät lite. Dels för att de gjorde ont och blev väl lite nervös över hela grejen. Hon sa att jag var välkommen in. Dennis var snabbt hemma och vi hjälptes åt att packa ner det sista och kläder m.m. till Alexander. Dennis hade ringt Kristina (farmor) som skulle köra efter oss till dagis då hon inte visste vart det låg. De sprang in snabbt där och hämtade Alexander och jag satt kvar i bilen och fick några värkar under tiden. Jag är himla glad att jag fick en puss av Alexander innan.

Alexander åkte med farmor hem och vi fortatte in mot förlossningen. Dennis stannade snabbt på macken för att fylla på med lite energisaker till sig själv.
Sen parkerade vi uppe i backen vid förlossningen och först var jag tveksam om jag kunde gå ner, men det gick rätt bra. Fick stanna till nån gång. Packningen lämnade vi kvar i bilen.. tog bara med min väska, kameran (fall i fall) och mina förlossningspapper..

.. fortsättning följer..