♥ Detta är KÄRLEK! Vår lilla bebis hjärtslag! Detta är inspelat för ett par veckor sedan ♥

Hej på er! Idag har vi gått in i graviditetsvecka 25! Så idag är det "bara" 111 dagar kvar till beräknad förlossning... alltså den 14 november. Bilderna nedan tog jag igår v.23+6 (v.24). Men den ser nog lika dan ut idag!! ;D Tror det är en liten pojk där inne ;) Men vi får se!

 Jag har precis ätit lite frukost och ska snart köra till Torsås och lämna några filmer som vi såg igår. Senare idag kommer kanske grävaren med grävmaskinen. Det var inte hundra, men hoppas! Annars händer det nog inte så mycket idag.. Som sagt vänta på arbetaren om han kommer idag eller ej... tråk!

Om några veckor ska förresten min kära arbetskollega Lotta Törnström fotografera Dennis, mig och magen! ♥ Ska bli så kul! Men ska vänta tills magen vuxit till sig lite till! :) Spännande! Är inte van att stå framför kameran direkt :P hehe.. om jag inte tar bilderna själv då.. hehe.. ego!

Ha en bra dag nu allihopa!

KRAM

Längtan är stor efter dig bebis... vem du nu än är :)
Det är skönt att känna dina sparkar i lilla BebisMagen..
Snart...... snart är du här hos oss.. vårt lilla mirakel!

Jag fick reda på att jag var gravid:
Onsdagen den 3 mars 2010 Klockan 13.30 

　Såhär fick jag reda på det:
Dem ringde från ivf-kliniken på RMC i Malmö. Och sköterskan Marie berättade den underbara nyheten!

　Detta gjorde jag efter att ha fått beskedet:
Grät, svettades, skakades.. samtidigt som jag ringde Dennis och bara grät och fick säga det 3 gånger innan han fattade att det hade lyckats denna gången. (sen blev den en välbehövd dusch och jag grät av lycka i stort sätt hela dagen!)

　Jag tror det kommer att bli:
En pojke :-D Och Dennis tror en flicka... men jag känner mig ganska säker ;)

　Det här undviker jag att äta och dricka:
Kaffe och annan dryck med koffein, de vanliga saker man bör undvika, som brieostar m.m.

　Lukter som jag inte klarade av i början:
När jag öppnade kylskåpet (då fick jag springa på toa och kräkas många gånger) och matos.. Och det värsta av allt var när jag skulle elda i vedpannan.... blärk!

　Följande små egenheter jag fått:
Skulle väl vara att jag stannar upp vid varje spegel jag ser för att checka in magen ;)

　Första gången det rörde sig i magen:
Kände rörelser ganska tidigt (ca v.14)... ändå ligger moderkakan i framkant...

　Första gången det började sparka ordentligt:
Den 9 juni har jag skrivit att jag kände det tydligt :) Var då i v.17+2. Dennis kände första sparken den 15 juli (v.22+3).　

Såhär kändes de första sparkarna:
Helt underbart så klart!　

Musik jag spelar för bebisen i magen:
All musik jag gillar :)

　Magen började synas:
I v.16+0 fick jag frågan från grannarna som misstänkt ett tag. I v.16+2 kunde alla på jobbet se det på planeringsdagen :) Hade fått frågan tidigare också, men minns inte när. Men v.17 kunde alla se iaf.

　Såhär kände jag vid ultraljudet:
Gjorde först 3 vaginala ultraljud (då var jag jättespänd, rädd, men blev så otroligt lättat då allt såg bra ut). Första ultraljudet på magen var jag också väldigt spänd den 6 maj.. v.13.. Men allt såg ut som det skulle och den lilla krabaten buffade runt som bara den. Rutin ultraljudet var vi på den 17 juni, inte lika nervös då eftersom jag känt sparkar och så ett tag innan. Sen har jag varit på ett till då en överläkare kollade och det var skönt att även hon sa att allt såg helt normalt ut. Sen blir det minst ett till om ett par veckor. Eftersom vi genomgått ivf och att jag har fått grav.diabetes.

　Första gången jag fick höra barnets hjärtljud kändes det:
Helt underbart.. har en apparat här hemma som jag lyssnar i ibland :)

　De första mamma kläderna var:
Kläder jag tog över från min kusin :)
Mina favoritmammakläder:
Kjol och ett par ljusa jeans (som har varit för varmt att ha på sig nu i sommar)...

Man har många tankar i huvudet om graviditeten och vår blivande familjemedlem... Här är jag och Dennis när vi var små.. undra vad vårt barn får för drag.. vems näsa, vems ögon, vems kinder... :) Antagligen Dennis bruna fina ögon och kanske lite rödlätt hår? Eller som en skallepär som jag var när jag var liten :D Kanske lite fräknar ;) hur som helst kommer pluttisen bli såå vacker!! <3

Längtar efter dig, mysterium som växer inom mig!
Ibland kan jag inte förstå att det är sant,
men då bevisar du det genom en spark mot min hand..
Undrar, hur ser du ut, vem är du?
Jag önskar du var här nu..
♥

Tjohej!
Idag är jag glad....
Har äntligen varit och träffat dietist och diabetesjuksköterska på Kalmar sjukhus idag...
Gick igenom kost och så fick jag blodsockerapparat... ska sticka mig 7 gånger per dag.. phew... lite drygt.. men det ska nog gå bra.. det värsta är småätandet som jag måste göra nåt åt.

Efterråt så åkte Dennis och jag in till Kalmar centrum och åt god mat.. satt ute i härliga solen :)
Sen åkte vi och beställde vår vagn.. eller rättare sagt vår bebis vagn :) Så ska bli kul sen när vi får hem den ♥


Ikväll har vi varit en stund hos vår granne.. som även är min systerdotters pappa.. kul att träffa systerdotter Amanda ♥ och våra hundar fick busa med deras rottis valp Nelly. Som är ett syskon till vår Acira fast kullen efter... :)
Imorgon ska vi till banken och fixa lite. Jag står ju me på huset nu, så vi ska skriva om lånen lite.
Nu ska jag äta upp min kvällssmörgås!
Hoppas allt är bra med er!
Kramar

• Oregelbunden menstruation med långa intervall eller utebliven mens (gäller alla kvinnor med PCOS)
• Infertilitet till följd av utebliven ägglossning
• Ökad tendens till acne i vuxen ålder
• Ökad behåring av manlig typ
• Tunt huvudhår hos unga kvinnor eller håravfall av manlig typ (ovanligt)
• Minskad känslighet i vävnaderna för insulin, något som kan leda till typ 2-diabetes
• Övervikt med framför allt bålfetma (midja/höft förhållandet > 0,8)
• Ätstörningar
• Godissug/sockersug, egentligen sug efter kolhydrater

Allt stämmer inte in på mig.. men mycket av det. Men då det konstaterades kunde man se via vaginalt ultraljud att äggstocken innehåller många små äggblåsor, som låg som ett pärlband i kanten av äggstocken.

I alla fall fick vi påbörja diverse hormonbehandlingar, allt från tablettform och sprutor hemma. Det blev många besök för provtagning. Varje gång man hade fått beskedet att man fått ägglossning, så var vi så innerligt hoppfulla. Efter X-antal behandlingar fick jag genomgå en genomspolning av äggledarna. Kommer ihåg att det gjorde såå ont. Det blev dubbeldoser av hormoner. Men ingenting bet.

Ni kan ju säkert ana hur både fysiskt men mest psykiskt påfrestande detta har varit. Inte bara för mig utan även för Dennis. Jag blev en helt annan person med dem här extra hormonerna och tillslut blev jag nästan rädd för mig själv. Jag kände inte igen mig. Jag har nästan alltid varit bra på att inte visa detta utåt. Jag var rädd för att prata om det med andra och höll det helst för mig själv. Jag skämdes över det.. och kände mig som en dålig person, som lät Dennis stå ut med det.

Utan honom och mina vänner hade jag aldrig klarat mig igenom det här. Om ni bara visste vad det har betytt för mig! Jobbet har varit ett sätt att få mig att tänka på annat en stund.

Efter dessa misslyckade hormonbehandlingar, fick vi tillslut en remiss för ivf (provrörsbefruktning) nere i Malmö. Inför detta blev det ännu fler prover av alla dess slag..

Några månader senare hade vi fått tid till infomöte och till vårt första läkarbesök nere i Malmö. Vi fick då genomgå ännu fler prover. Och injektionsteknik m.m.

Sen fick vi äntligen börja med själva behandlingen. Skulle då ta olika tabletter.. först för att få mens.. och sen för diverse saker som skulle göra att äggen växte till rätt sorlek och inte gick sönder innan ägglossning m.m. Man fick verkligen lära sig mycket under denna tid. Skulle även ta tre olika sprutor.. detta skulle jag ta varje dag hemma, en viss tid.
Allt detta har också varit väldigt påfrestande för både kropp och själ. Men någonstan såg man ett ljus.

Efter X antal besök nere i Malmö var det nu dags för den stora dagen... Äggplocket!
Jag har kopierat min historia sm jag har sparat på datorn, så får ni läsa om ni orkar....

"*5/10 -09 Stora dagen! Stiger upp klockan 04.00. Duschar på morgonen, använder ej nagellack, läppstift eller parfym. Är i Malmö halv 8. Klockan 8.00 anmäler vi oss. Efter att suttit en stund i väntrummet kallar dem in oss. Vi får en liten "hytt". Hon förklarar lite med förberedelser. Och Dennis och jag får sitta själva en stund och jag får bestämma om jag vill vara med i deras undersökning om olika nålar m.m. Jag skriver på. Sen får Dennis gå och lämna spermaprov och under tiden byter jag om till en lång sjukhusskjorta och sprumpor därifrån. Jag tar tabletter; Stecolid och 2 st Panodil. Sen ställer hon frågor, bla om jag är allergisk mot nåt, om jag fått tandläkarbedövning innan (För det är liknande bedövning dem ska använda), hon sätter en kanyl i armen och jag får väga mig (53,7kg).. Sen får jag ligga och vila i sängen och Dennis kommer tillbaka och sitter hos mig. Han får en grön rock och tossor att ha på sig. Det kommer in någon och frågar om min längd. Kort där efter hämtar läkaren oss och det snurrar till ordentligt, jag kan inte gå rakt. Så hon leder mig in i ÄP- rummet. Där är det dämpad belysning. Jag får sätta mig på en brits (barnmorskestol).. men får först lägga benen rakt. Jag får en filt på mig så jag inte ska frysa. Sen får jag lägga upp benen. Jag får lite mer lugnande och det snurrar ännu mer. Och så får jag lite surgas. Dem börjar med att ta ett instrument som delar på slidan så dem kan ge mig bedövning. Det sticker till lite. Sen tar dem bort den och tar ett vanligt VUL instrument och kollar på mina ägg. Jag är nästan helt borta. Men kan se på två skärmar. Ena skärmen ser man vad hon på labbet gör med mina ägg och den andra ser man det dem gör med mig. Dennis sitter på höger sida intill mig vid ansiktet och en sköterska sitter uppe vid mitt ansikte på vänster sida och klappar mig på axlen och pratar lugnt med mig och säger att jag får säga till om jag behöver med smärtlindring. I VUL instrumentet för dem in en ca. halv meter lång kanyl och suger ut äggblåsevätskan. Det gör dem i båda äggstockarna tills alla äggblåsorna är tomma. Hon som sitter intill mig ber mig under ingreppet att göra tre streck på ett papper om hur det känns. (Detta för undersökningen jag valt att delta i). Någon gång när dem kommer längre in i mig gör det mycket ont så jag ber om mer smärtlindring, sen känns det lite bättre. Hon på labbet räknar äggen och jag hör att det är 8 st. När dem är färdiga får jag på mig ett par sjukhustrosor och en stor tjock binda. Och dem leder mig till vår hytt, jag är darrig och svag i benen. Sen "halv"sover jag en stund. Dennis får till uppgift att efter 30 min låta mig skriva med ett streck hur ont jag har efter. Jag klarar inte göra det själv så han sätter det där jag pekar. Vi får in ett papper som visar att dem hade fått ut dubbelt så många ägg än vad vi hörde innan. Så 16 stycken vilket var jättebra! Sen sover jag i ytterligare en halv timme tills det är dags för Dennis att be mig göra ett nytt streck och nu kan jag det själv.. jag piggnar till lite. Vi får in lite frukost.. 2 mackor var, lite ost och marmelad, paprika, gurka, varm oboy och juice. Det var gott och jag var hungrig. Efter det tar sköterskan bort nålen som jag har i armen och säger att jag kan testa gå på toa och kissa lite och jag tar med mina egna trosor och tar en mindre binda inne på toan. Sen kommer jag tillbaka. Mår lite illa. Och hon säger att jag kan lägga mig en stund till och får syrgasen.. Det snurrar fortfarande lite och jag är öm och mår illa. Efter en stund sätter jag mig upp och börjar ta på mig. Väl klara att bege oss hem kommer läkaren/sköterskan?! och kramar om mig och sa att jag varit jätteduktig. Och vi tackar så mycket för allt. Dem var verkligen hur snälla och gulliga som helst och brydde sig verkligen om oss. Det kändes jättebra. Hemresan sov jag mestadels och även resten av dagen. Jag var himla trött och lite öm. Dennis var jättegulig mot mig, hyrde filmer och lagade mat m.m. Sen sov jag gott hela natten och Dennis också =)"

Dagen efter ringer jag till labbet för att kolla hur det gått och får veta att av de 16 äggen så har 14 st blivit befruktade. Jag ska sedan varje dag ta en vaginal gel..
Jag var öm i mage och hade jätteont i ryggen.. antagligen för spänningarna och efter behandlingen.
3 dagar efter fick vi åka ner till Malmö igen för återförande av ett embryo (befruktat ägg). Resten hade dem fryst in.

Tyvärr blev det ett negativt resultat några veckor senare. Embryot hade inte fastnat. Det tog väldigt hårt på mig. Just nu när man tänker tillbaka fattar jag inte hur man har orkat.. Men någon stans har krafterna funnits där. Man har inte velat ge upp när man visste att man kunde få hjälp och kanske kanske någon gång lyckas.

Jag fick en bortfallsblödning, men var tvungen att vänta på nästa mens.. som jag fick tabletter till att få månaden efter. Sedan hormontabletter... och sedan fick vi komma på återförandet.. äggplocket behövdes ju inte då vi hade ägg i frysen. Dagen innan julafton fick vi beskedet att vi misslyckats även denna gång. Embryot hade inte fäst. Så jag kan ju säga att roligare jul har man varit med om..

3 gången gillt....?? Fick en bortfallsblödning och fick vänta en månad och med hjälp av tabletter fick jag en mens. Sen var det dags för hormontabletter igen... Dem fick tina upp flera ägg, då dem inte överlevde upptiningen. Så Detta var vår sista chans med frysförsök. (Annars hade vi fått en chans till med äggplock.. en sista chans)... Hoppet var inte stort längre. Det kändes som det var riktigt kört.
Den 3 mars 2010 sitter jag vid telefonen, för att få beskedet om vi lyckats denna gång eller ej....
Då säger hon det... och jag kan inte fatta det. Kan inte fatta det än idag... Vi hade lyckats denna gång!!!

Det var då mitt liv började... efter dessa år med försök. Kan inte förklara lättnaden. Kändes som miljoner stenar föll bort från mig. Och inte bara från mig utan även för Dennis och de få personer som följt med vår resa.

I graviditetsvecka 5-6 fick jag en blödning... jag trodde det var kört... all glädjen blev till ren oro! Fick komma in till akuten och fick se lilla hjärtat slå.. och vår bebis fanns där inne..
Idag är jag i v.18+4 (v.19)... lite mer avslappnad och vågar glädjas lite mer... och början till att våga tro på att vi väntar ett barn. Vårt lilla mirakel, som jag älskat sen första stund! <3

Nästa vecka ska jag för första gången på denna tiden gå och prata med en psykolog. För det vi har gått igenom kommer nog ta ett tag att bearbeta. Ni får ursäkta ev stavfel.. men jag läser inte igenom detta nu... Tack ni som har stöttat Dennis och mig genom vår resa!



Kram Hanna

Heej på er! :)
Igår var det ju dags för ultraljudet.

Fick se vårt lilla hjärta så söt! :) Sparkar med ben och rör på sina armar, hickar och suttar på fingrarna..
Barnmorskan mäter huvud, lårben, hjässa- rumpa m.m från olika vinklar :)
Bebisen var ca 13 cm från hjässa till rumpa. Men så sa han att vi kunde plussa till en centimeter på ryggen då bebis va lite ihopkrypen och så benen också. Så cirka 14 cm hjässa till rumpa. Bara lårbenet var ca 3 cm.

Barnmorskan säger att allt ser bra ut och är normalt :) Underbart!  Han skrev ut två bilder till oss.. en bild på hela bebis i profil och en på bebisens fossingar.
Därefter skrev barnmorskan ett moderskapsintyg och vi fick ett beräknad födsel datum till självaste farsdag söndagen den 14 november 2010 <3 Blev tillbakaflyttad 6 dagar. Barnmorskan räknar ju ut hur barnet vuxit. Så idag är jag i v19 (18+4). Vi bokade även in ett läkarbesök om en vecka. Då vi ska prata om mitt höga blodsocker.


Bebis i profil ♥

Bebis fossingar ♥

Dennis är bombsäker på en flicka och jag är bombsäker på en pojke :) Vi ville ju inte fråga men vi försökte kika själva.. men det va ju inte det lättaste hihi.. Vad tror ni???

Kram

På torsdag får vi se dig igen och förhoppningsvis vinkar du till oss då :) Vad du än är.. flicka eller pojk.. det spelar ingen som helst roll <3 Och det tänker vi inte ta reda på, förrän du är ute hos oss i november! Huvudsaken är att allt är bra!

Hej på er! :)
Idag går vi in i graviditetsvecka 20!!! Halva tiden! Så nu blir det nedräkning. På torsdag ska vi på ultraljud och då får vi ett bf-datum.. Än så länge har vi fått den 8 november.. vilket även stämmer med uträkningarna. Så det ska bli spännande om det blir samma eller om det ändras :) Det viktiga är ju inte vad det blir för datum, utan att barnet mår bra och växer som det ska ♥

Förra ultraljudet som vi var på den 6 maj :)

Igår fick jag komma och prata med en läkare.. fick inte ut så mycket av det... vila och sjukgymnastik var vad hon rekommenderade.. Går det inte över så kommer jag prata med min bm (som varit sjuk  nu).. och hon har kontakt med egna läkare. Läkaren igår sjukskrev mig iaf fram till semestern. Så nu behöver jag inte vara rädd för att göra mig ännu mer illa på jobbet.

På fredag efter Dennis jobb går han på semester och vi är lediga 4 veckor ihop <3 Ska bli helt underbart... och jag längtar efter midsommardagarna. Torsdag till söndag som vi ska tillbringa på Eriksöre camping på Öland :) Tillsammans med min syster Annika och hennes sambo. Min svärmor och svärfar och Dennis syskon + respektive kommer också på besök.. men jag tror det bara är Jonna som ska ligga där nån natt.

Varje år.. på tordagen innan midsommarafton har dem i Karlskrona en marknad som kallas lövmarknaden. Jag tror den har funnits sedan 1871.. vad jag kunde få fram på google. Det är en tradition att åka dit.. köpa bigaråer, jordgubbar, lite marknadsgodis m.m Tycker det är jättemysigt <3

Ha en bra dag! Kramar Hanna