Fosterljuden är fortfarande lite höga, jag har värkar med nån minuts intervall. Klockan 23.20 känner de på mig igen och jag är nu öppen 9 cm. Jag har buktande hinnblåsa. Nu bestämmer de att ta hål på hinnorna och svagt gulaktigt fostervatten rinner. De sätter skalpelektrod på bebisen.

Fem minuter senare sänker de lustgasen lite, eftersom jag behöver andas i den hela tiden och behöver lite "riktigt" luft emellan. Värkarna är jättetäta.
23.40 har jag mycket ont, med kramp i benen och smärtor som strålar ner mot insidan av låren. Jag frågar om Eda, som inte hinns med. Men får två kvaddlar på insidan av vardera lår, med tveksam effekt då förlossningen är så intensiv.
En läkare tillkallas då bebisens fosterljud är så höga.. men eftersom det går så snabbt behöver han inte ingripa.
Jag provar olika lägen, sida, halvsittande med och utan benstöd. Börjar sedan krysta aktivt, halvsittande. Krystar försiktigt mot slutet, då jag sprack förra förlossningen. När barnets huvud är ute får jag vänta på nästa värk innan jag kan krysta ut vår lilla bebis.